caruskan

tears keep falling....
Jag flyttade till Eskilstuna för att påbörja ett nytt liv, jag började studera.. hade sett fram emot att hitta nya vänner, utbilda mej i något som jag verkligen älskar.. komma bort från mitt gamla liv...
resultatet blev inte som tänkt..
jag sitter här med en ganska fin och trivsam lägenhet.. jag har mina tre katter som betyder livet för mej..
jag pluggar och kämpar järnet för att ta mej framåt i skolan..
men jag är ensam.. dag ut och dag in...
människan är inte skapt för ensamhet.
jag har verkligen insett det nu...
jag är mer elle mindre deprimerad..
eskilstuna är en fin o mysig stad, mycket alternativ både shopping, uteliv med mera..
men när man inte har nån att dela det här med så är det inte så fint på insidan längre..

det är helt fel att fly.. men ja vet inte om jag skulle vilja se det som så att jag flyr..
men jag har helt klart börjat fått mer elle mindre knäck i huvet av alla funderingar..
ska ja ge upp det här?
jag funderar på mina vänner, de få men riktiga vänner ja har.. de som finns på flera mils avstånd..
jag saknar er nåt så sjukt..
ska ja flytta igen? ska ja pendla eller helt enkelt byta högskola?
var..:s
jag vet iaf att jag saknar mej själv.. en glad positiv social och sprallig tjej..
jag är inte den i dagens läge..
jag vill ha tillbaka mej själv.. ja vill ha ett liv..
det här funkar inte längre...