caruskan

Smärtan är olidlig... det tycks bara göra mer o mer ont.. sitter med gråten i halsen o tårar i ögongloben.. varför kan ja inte bara få ur mej det??? varför ? det är ju okej att gråta :S vet inte men i det här läget ska man väl inte känna svek och stolthet o inte gråta ..eller ?

det gör så ont i mig och utanpå mig..

tårarna brinner bakom ögonen.. ändå sväljer jag bara, sväljer o sväljer..

usch vad det gör ont.. o bilderna finns överallt var ja än tittar.. känner hur paniken tar vid .. när ja inte kunde ta mej ur bilen.. hur ja tittade upp o var upp o ner.. sparkade o sparkade men inget hände.. hur kallt och mörkt det var... hur liten man kände sej.. o hur ensam man var ...hur hjärtat slog ..hur ja kämpade o kämpade..hur ja försökte styra upp bilen flera ggr om tills det bara brast o han tog sin egen väg...
och det finns så många tänk om och ..ja tankar överhuvudtaget..
skakar i hela kroppen.. o vilken änglavakt man hade..shit.. o ofantlig tur..
fattar knappt.. har det hänt eller är det bara en mardröm?
men jag har lika ont o kroppen hur många ggr ja än försöker nypa mig till liv
nu vet jag vilken smärta dom som brytit revben eller blivit misshandlade känner..

det här önskar jag inte ens min värsta fiende
man har iaf lärt sej mycket genom resans gång
och något jag vill att ni där ute ska veta.. jag körde i 40-50 km/h så ni ska veta , att det krävs inte alls mycket
fart för att det brister eller går allvarligt illa.. så kör väldigt lugnt.. titta på hur det gick för mej trots den
låga hastigheten..